Sociala nätverk, andra omgången!

Detta är en problematik med sociala nätverk, jag kan inte släppa taget om bloggandet.

Man kan sammanfatta problematiken väldigt snabbt med simpla rubriker; mobbning, säkerheten, stalking, beroendeframkallande. Men det är inte så mycket diskussion bakom det.

Problematiken borde egentligen definieras som att folk inte är medvetna om problematiken, att folk inte vet konsekvenserna av att en tjänst sparar kredituppgifter, och att de sen bara skyller ifrån sig när saker går fel. Att förbereda folk känns lika viktigt som att aktivt jobba för att göra tjänster säkrare och bättre, men fullständig säkerhet kommer aldrig finnas, mobbning kommer aldrig upphöra, okända och farliga människor kommer alltid finnas där ute.

En medvetenhet hos användarna kan förhindra spridning av känslig information eller i alla fall göra dem beredda när det går fel. Användarna har en del av ansvaret.

Att blogga

Blogga är en trevlig handling, jag förstår om inte alla tycker om att skriva men vad ni tycker om påverkar mig verkligen inte. Att läsa bloggar, det är däremot nåt jag aldrig förstått mig på, jag har aldrig fastnat i nån och jag finner aldrig nåt av intresse.

Jag tycker ni läsare är väldigt skumma helt enkelt.

Denna blogg startade jag dock bara för Web 2.0-kursen, som är över nu. Jag ser inte ett syfte längre. Jag har redan en blogg, och jag skriver knappt i den numera heller. Dock har jag så sjukt svårt att släppa taget så jag kanske låter bloggen leva en liten stund till och om ni lyssnar noggrant så kanske ni hör ett eko av mina efterblivna åsikter lite då och då.

Annars så kan jag endast avsluta med att klaga på vädret. Svenskar gillar att klaga på vädret, nästan lika mycket som vi gillar att klaga på att folk klagar på vädret. Och det gör vi också, hela tiden. Men nu klagar jag inte. Nu är det fan varmt, lite för varmt för Januari. Väldigt blött och tokhalt är det också. Men jag har inte halkat än.

Sociala nätverk, problematik.

Möjligheterna som sociala nätverk har öppnat har både positiva och negativa sidor. Folk oroar sig inte för brister i säkerheten trots att de finns där. Stalking har blivit lättare över internet, vilket kan leda till nätmobbning eller till och med våldtäkter. Har du tänkt på hur offentlig din information är? Folk lägger ofta ut känslig information på sina profiler såsom telefonnummer eller hemadress för vem som helst att kunna se. Sen är det viktigt för föräldrar att hålla koll på vad deras barn gör online och skydda dem. Många använder sociala nätverk för att träffa folk men det kan ibland innebära risker. Folk känner sig för säkra bakom datorn och tänker inte riktigt på konsekvenserna det kan ge borta från tangentbordet.

Joshua Radin - The Rock and the Tide

Dessa stora händelser inträffar ungefär en gång varje årtionde. Fast denna händelse har inträffat tre gånger, hittills. Joshua Radin har släppt en ny skiva. The Rock and the Tide. Nu vet jag inte vad för kriterier man bör uppfylla för att recensera musik men jag har satt ut mina egna; ett tangentbord.

Joshua har åter igen lyckats släppa en skiva vars låtar har alla funnits i mitt tycke. Det var iofs inte oväntat då det har hänt två gånger tidigare, men det är denna förväntade bekvämlighet som gör Joshua till min favoritartist. Nånsin. I heela vida världen.

Den känns också jämnare än hans förra skiva, och mer i stil med första. Sen finns det förstås låtar som utmärker sig, exempelvis Road to Ride on och The Ones With the Light. Och nu kanske ni förväntar er att jag ska säga nåt negativt om The Ones With the Light, vilket de mest hängivna till min blogg kan rättfärdiga, men dagen jag gör det välkomnar jag att nån går lös på mig med ett basebollträ eller en blåslampa, beroende på hur mycket jag kritiserar den. Jag skulle kunna nämna några individuella låtar till, men det behövs verkligen inte.

Jag finner det även vettigt att spela den här skivan i ordning, kanske för att jag lyssnat konstant på det sättet i en veckas tid, eller för att den börjar med en halvsnabb låt som verkligen hypar allt därefter. Sen håller den högt tempo, blir lugnare, bygger upp igen och avslutar med en reprise av Brand New Day.

Så jag tänker avsluta mitt blogginlägg med att sjunga Brand New Day, men det hör ju inte ni förstås.

Mitt liv rinner ut i sanden

Jag spelade jättemycket spel när jag var liten, vilket jag har svårt att förstå när jag tänker tillbaka. Jag har inte samma tålamod nuförtiden, jag lägger inte ner sex månader på ett spel tills den punkt att jag kan lira spelet i sömnen. Kanske är det för att jag har råd med mer än två spel om året nuförtiden, kanske är det för att ADD slår till vid äldre dagar.


Men jag börjar gå tillbaka till yngre dagar. Nu när mitt schema säger genomsnittligt en lektion i veckan så bjuder all fritid på väldigt mycket mer spelande. Jag har nästan blivit en gamer igen, och då gjorde jag ändå en hel del för att bryta ifrån en livsstil som bjöd på 2-5 timmar spelande per dag. Och det där var inte dagarna då jag spelade mycket, jag har den gången jag tvärt skulle klara Rayman 2 i brist på minneskort. Så spenderades den lördagen. Eller gången min polare fick igång Phantasy Star Online och vi körde ett 14timmarsmaraton. Så spenderades den natten/morgonen. Och nu kommer det här fram igen, fem timmar sömn en natt för att Sonic 4 släpptes, tre dagar utan pluggande för att Super Mario Galaxy 2 är så jävla roligt (156 stjärnor btw). Och nu fixar jag och tidigare nämnda polare en PSO-server, jag kommer väl inte sova alls denna vecka. Kanske var inte mina kursval de bästa, kanske har jag lyckats förtära så mycket alkohol att jag börjat gå bakåt i utvecklingen.

Hursomhelst så känner jag mig åter igen tio år gammal. Det är ungefär samma känsla som när man äter jordnötssmör.

Förresten så jobbar jag på en recension av Joshua Radins nya skiva, The Rock and the Tide. Awesome, kolla upp honom. Recensionen hamnar här nån gång nästa vecka.

Måndag

Härlig måndag det varit, har haft huvudvärk största delen av dagen och jag har inte jobbat ett skit på filmmanuset, en sån där typisk "måndag". Detta är nog det mest produktiva jag gjort hittills idag, vet inte riktigt om jag ska räkna med att min lillasyster, Tia, klippte mig.

För att vara lite relevant, jag hade ett diskussion om web 2.0 igår. Jag nämnde kursen för några polare och fick förklara vad web 2.0 är i sammanhang med vad web 1.0 är, varför jag går kursen och hur kul det är.

Jag förklarade det med att web 2.0 egentligen inte är nånting, att jag går kursen för att få poäng och att jag finner det underhållande att skriva blogg lite då och då. Jag nämnde även att jag har en rapport på ämnet, ingen av dem var intresserad. Alls. Web 2.0 känns ganska vettigt att kunna men att allt känns så uppenbart när man läser beskrivningen av den. Den sätter ord i munnen på mig hela tiden.

Kan också nämna min framgång i Super Mario Galaxy 2, jag har nu 25 stjärnor. Ni är säkert också nördar, ni förstår nog mig. Och när jag imorrn säger att jag har 78 stjärnor så förstår ni att manuskursen ger mig på tok för lite att göra. Jag har faktiskt slutat säga att jag studerar på vardagarna, det jag säger nu är "Jag spelar tvspel".

Orkanen kommer

Jag länkade till min nya blogg på min Facebook beroende på hur uttråkade mina vänner är så kommer jag väl få fler läsare, jag skrev dock i inlägget att detta troligtvis kommer bli väldigt tråkigt. Jag är ingen bra försäljare helt enkelt, kanske var därför Elgiganten sa nej till min ansökan.

Jag har fått i mig kaffe nu men känner trots det inte för att skriva manus. Jag kanske, kanske med största tyngd på just det ordet, får för mig att plugga web istället. Fast plugga kan ses som att läsa igenom uppgiften och sen skjuta upp den till dagen innan deadline. Det är hur jag rullar.