Joshua Radin - The Rock and the Tide

Dessa stora händelser inträffar ungefär en gång varje årtionde. Fast denna händelse har inträffat tre gånger, hittills. Joshua Radin har släppt en ny skiva. The Rock and the Tide. Nu vet jag inte vad för kriterier man bör uppfylla för att recensera musik men jag har satt ut mina egna; ett tangentbord.

Joshua har åter igen lyckats släppa en skiva vars låtar har alla funnits i mitt tycke. Det var iofs inte oväntat då det har hänt två gånger tidigare, men det är denna förväntade bekvämlighet som gör Joshua till min favoritartist. Nånsin. I heela vida världen.

Den känns också jämnare än hans förra skiva, och mer i stil med första. Sen finns det förstås låtar som utmärker sig, exempelvis Road to Ride on och The Ones With the Light. Och nu kanske ni förväntar er att jag ska säga nåt negativt om The Ones With the Light, vilket de mest hängivna till min blogg kan rättfärdiga, men dagen jag gör det välkomnar jag att nån går lös på mig med ett basebollträ eller en blåslampa, beroende på hur mycket jag kritiserar den. Jag skulle kunna nämna några individuella låtar till, men det behövs verkligen inte.

Jag finner det även vettigt att spela den här skivan i ordning, kanske för att jag lyssnat konstant på det sättet i en veckas tid, eller för att den börjar med en halvsnabb låt som verkligen hypar allt därefter. Sen håller den högt tempo, blir lugnare, bygger upp igen och avslutar med en reprise av Brand New Day.

Så jag tänker avsluta mitt blogginlägg med att sjunga Brand New Day, men det hör ju inte ni förstås.

Mitt liv rinner ut i sanden

Jag spelade jättemycket spel när jag var liten, vilket jag har svårt att förstå när jag tänker tillbaka. Jag har inte samma tålamod nuförtiden, jag lägger inte ner sex månader på ett spel tills den punkt att jag kan lira spelet i sömnen. Kanske är det för att jag har råd med mer än två spel om året nuförtiden, kanske är det för att ADD slår till vid äldre dagar.


Men jag börjar gå tillbaka till yngre dagar. Nu när mitt schema säger genomsnittligt en lektion i veckan så bjuder all fritid på väldigt mycket mer spelande. Jag har nästan blivit en gamer igen, och då gjorde jag ändå en hel del för att bryta ifrån en livsstil som bjöd på 2-5 timmar spelande per dag. Och det där var inte dagarna då jag spelade mycket, jag har den gången jag tvärt skulle klara Rayman 2 i brist på minneskort. Så spenderades den lördagen. Eller gången min polare fick igång Phantasy Star Online och vi körde ett 14timmarsmaraton. Så spenderades den natten/morgonen. Och nu kommer det här fram igen, fem timmar sömn en natt för att Sonic 4 släpptes, tre dagar utan pluggande för att Super Mario Galaxy 2 är så jävla roligt (156 stjärnor btw). Och nu fixar jag och tidigare nämnda polare en PSO-server, jag kommer väl inte sova alls denna vecka. Kanske var inte mina kursval de bästa, kanske har jag lyckats förtära så mycket alkohol att jag börjat gå bakåt i utvecklingen.

Hursomhelst så känner jag mig åter igen tio år gammal. Det är ungefär samma känsla som när man äter jordnötssmör.

Förresten så jobbar jag på en recension av Joshua Radins nya skiva, The Rock and the Tide. Awesome, kolla upp honom. Recensionen hamnar här nån gång nästa vecka.

Måndag

Härlig måndag det varit, har haft huvudvärk största delen av dagen och jag har inte jobbat ett skit på filmmanuset, en sån där typisk "måndag". Detta är nog det mest produktiva jag gjort hittills idag, vet inte riktigt om jag ska räkna med att min lillasyster, Tia, klippte mig.

För att vara lite relevant, jag hade ett diskussion om web 2.0 igår. Jag nämnde kursen för några polare och fick förklara vad web 2.0 är i sammanhang med vad web 1.0 är, varför jag går kursen och hur kul det är.

Jag förklarade det med att web 2.0 egentligen inte är nånting, att jag går kursen för att få poäng och att jag finner det underhållande att skriva blogg lite då och då. Jag nämnde även att jag har en rapport på ämnet, ingen av dem var intresserad. Alls. Web 2.0 känns ganska vettigt att kunna men att allt känns så uppenbart när man läser beskrivningen av den. Den sätter ord i munnen på mig hela tiden.

Kan också nämna min framgång i Super Mario Galaxy 2, jag har nu 25 stjärnor. Ni är säkert också nördar, ni förstår nog mig. Och när jag imorrn säger att jag har 78 stjärnor så förstår ni att manuskursen ger mig på tok för lite att göra. Jag har faktiskt slutat säga att jag studerar på vardagarna, det jag säger nu är "Jag spelar tvspel".

Orkanen kommer

Jag länkade till min nya blogg på min Facebook beroende på hur uttråkade mina vänner är så kommer jag väl få fler läsare, jag skrev dock i inlägget att detta troligtvis kommer bli väldigt tråkigt. Jag är ingen bra försäljare helt enkelt, kanske var därför Elgiganten sa nej till min ansökan.

Jag har fått i mig kaffe nu men känner trots det inte för att skriva manus. Jag kanske, kanske med största tyngd på just det ordet, får för mig att plugga web istället. Fast plugga kan ses som att läsa igenom uppgiften och sen skjuta upp den till dagen innan deadline. Det är hur jag rullar.